intelisefsweden

Idag var dagen som vi alla har väntat på och fasat inför, jurydagen. Dagen då vi skulle stå som pratande skyltdockor och försöka övertyga juryn att våra projekt var värda att lyssna på. Spänningen i fysikgången var så skrämande att det var inteligent att hålla sig långt borta medan plantscience (PS)-gången var lugn och kändes nästan som om man var tillbaka på 70-talets hippieperiod där mottot "rädda naturen" var överallt. När juryn väl började komma så var nervositeten nästan för stark för att ens kunna stå, men med tiden så märkte alla att juryn, i alla fall i PS, var snälla och förstående fast de ibland såg en som lite efterbliven bara för att man var för lång för att höra dem viska nere på marken.

Efter otaliga timmar av väntan så var det uppenbart att Sverigelaget skulle komma långt detta år, var man än gick så hörde man våran version på intelsignalmelodin sjungas av random personer och vi fotades som popstjänor (precis som Intelreklamerna lovat). Armin hade strax vunnit alla juryns hjärtan och färdades hem som hjältar medan jag gjorde reklam för dem var jag än gick.

Innom kort var vi på Heinzfield och stod innom kort öga mor öga med de största ketchupflaskorna vi någonsin sätt, det blev med ens än en gång förbryllande hur inte mer amerikaner var överviktiga. Sanja lekte snart som ett barn med mig som paparazzi medan killarna inte kunde släppa de 100 liters ketchupplaskorna.

Snart möttes vi av en buffé av fettdroppande snabbmat och Armins och Sanjas ögon gnistrade när de snabbt skyndade sig att ta sä mycket deras armar kunde bära. När vi hade lugnat ned oss lite (mest Sanja och Armin) så var det dags att ta oss till Carneige Science Park med lite hjälp såklart.

Himmelriket, eden eller självaste eldorado kunde inte slå paradiset som fanns bakom CSPs dörrar. Godis, popcorn, läsk, glass och fruktbufféer som fick en att fördömma sig själva för att ha lurats att äta snabbmaten innan fanns så långt ögat kunde se och snart hade jag och Sanja lämnat killarna åt sitt öde och började fylla våra väskor med godis.

Fem kilo tjockare med 50 ggr lyckligare åkte vi hem och jag lovar att jag aldrig kommer glömma lyckolandet (CSP) som vi hade besökt i 20 minuter. Men det var allt för mig men som sagt en bild säger mer än 1000 ord så här kommer lite av allt möjligt.


Det har ska smaskas på...

Det fanns nyttigheter i buffén!


Sanja ser stabil ut!


Fastfood. Vissa åt mer än andra. Nämner inga namn...

Armins fasination - De enorma Ketchupflaskorna. Medan andra kollade in planen, kollade Armin pa flaskorna. Some people like it big.

// Katte

Dagen började med en extremt onyttig men undertbart god frukost som fick oss att undra varför inte mer personer i USA är feta. Efter denna frukost gick vi med falskt hopp om att kunna sätta upp våra montrar till utställningshallen, men när vi kom fram så stod det klart att vår tidigare information inte var baserad på ren fakta utan bara något vi hört så mer än ett diplom och en medalj fick vi inte. Så lite besvikna tänkte vi traska hem med våra tunga väskor men så träffade vi en pratglad och trevlig dam vid namn Renee, som är en av juryn på denna utställning. Förutom att hon gav oss mat hela tiden, och ville att vi skulle äta konstant gick till ett berg och kollade utsikten över staden. Vilken ni kan se i inlägget nedan.

Bifogar lite bilder också - en bild säger mer än tusen ord som sagt.

// Katta